Dutch Baroque Era Painter, ca.1625-1679
Daily life was Jan Steen's main pictorial theme. Many of the genre scenes he portrayed are lively to the point of chaos and lustfulness, even so much that a Jan Steen household, meaning a messy scene, became a Dutch proverb (een huishouden van Jan Steen). Subtle hints in his paintings seem to suggest that Steen meant to warn the viewer rather than invite him to copy this behaviour. Many of Steen's paintings bear references to old Dutch proverbs or literature. He often used members of his family as models. Jan Steen painted also quite a few self-portraits, in which he showed no tendency of vanity.
Steen did not shy from other themes: he painted historical, mythological and religious scenes, portraits, still lifes and natural scenes. His portraits of children are famous. He is also well known for his mastery of light and attention to detail, most notably in textiles. Steen was prolific, producing about 800 paintings, of which roughly 350 survive.
Steen's work was valued much by contemporaries and as a result he was reasonably well paid for his work. He did not have any students, but his work proved a source of inspiration for many painters. Related Paintings of Jan Steen :. | The Fat Kitchen | The Poultry yard,Probably a Portrait of Sernardina Margriet van Raesfelt Before Lokborst Caslt near Warmond | Arrival of a Visitor | Interior of an inn | The Family Concert (1666) by Jan Steen | Related Artists:
James Duffield HardingEnglish Painter, ca.1797-1863
English painter, engraver and writer. He received his first lessons in painting from his father, J. Harding (d 1846), who was a pupil of Paul Sandby. By 1807 the family had moved to Greenwich where Harding spent much of his time drawing and painting in Greenwich Park. In 1811 at the age of 14 he exhibited for the first time at the Royal Academy. He had lessons in watercolour painting from Samuel Prout and in 1816 he won the Society of Arts silver medal for landscape painting.
Adrien DauzatsFrench Academic Painter, 1804-1868,French painter, illustrator and writer. His early training was as a theatrical scene painter and a designer of lithographic illustrations. In Bordeaux he studied with Pierre Lacour (ii) (1778-1859) and worked with Thomas Olivier (1772-1839), chief scene designer at the Grand-Thetre. He subsequently studied in Paris in the studio of the landscape and history painter Julien-Michel Gue (1789-1843) and worked for the decorators of the Thetre Italien.
ulrika eleonoraUlrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp.
Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös.
Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia.
Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715.
Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora).
I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.